HISTORIA!
Kort historik om Gustavsbergs hamn
Hamnen i Gustavsberg har djupa historiska rötter. Från början fanns inte dagens Farstaviken utan vattnet var en betydelsefull farled som förband Baggensfjärden med Torsbyfjärden. På vintrarna ingick farleden i ett system av vintervägar. De var livsviktiga för skärgårdsbefolkningen när de skulle sälja och inhandla förnödenheter inne i Stockholm. Krogar fanns utefter leden där man kunde vila och på vintern byta häst. Kroglivet har således också djupa rötter i Gustavsberg eller Farsta som platsen hette från början.
När den första tegeltillverkningen kom igång på 1640-talet blev farleden naturligtvis en förutsättning för allehanda transporter.
Porslinfabriken startade 1825. Ganska snart blev Gustavsbergs hamn ett nav för all trafik, lera importerades och färdigt porslin skeppades ut. När passagerartrafiken tog fart växte Gustavsbergs Fabrikers eget rederi fram där de mest kända var de vitmålade fartygen som alla hette Gustafsberg I, II, III , IV osv. Än idag går ”Sjuan” sin sommartrad Stockholm – Gustavsberg – Stockholm.
Idag har Gustavsbergs hamn fått ny betydelse, mer som populärt besöksmål än som lastkaj för godstrafik. Krogarna finns där, de historiska byggnaderna står där och alltfler invånare och besökare ökar förväntningarna på att Gustavsbergs hamn återigen ska ta rollen som en självklar mötesplats.
Carola Stuart
Gustavsberg lever – en spännande 400-årig historia
År 1627 föddes Maria Sofia De la Gardie som kom att ge orten dess namn: GUSTAVSBERG. Namnet var en hyllning till mannen i hennes liv; Gustav Oxenstierna som hon gifte sig med som sextonåring, men som avled fem år efter bröllopet. Maria som då övertog Farsta herrgård var en pionjär som kvinnlig entreprenör. Bland annat startade hon på annat ort en manufakturfabrik och ett pappersbruk och i Farsta anlade hon ett tegelbruk. Det är Marias herrgård som blev det som numera kallas för Farsta slott. Maria dog år 1694, 67 år gammal.
Rysshärjningarna 1719
År 1719, 25 år efter Marias död, bränner ryssarna ner hennes herrgård och de flesta andra byggnader i området, bland andra Gottholma gård som aldrig återuppbyggdes. Men dagens flanör som går Gottholmarundan kan vila på en bänk vid den vackra platsen för gården. Rundan är 2,5 km och kan anträdas till exempel vid Farstavik, Farsta Slottsväg. Skyltar finns. Resten av 1700-talet präglas av ett flertal ägarbyten.
Från adligt herresäte till andra godsherrar
Grosshandlare Johan Herman Öhman, som hade en firma på Södermalm i Stockholm, fick i början av 1800-talet nys om att porslin var framtidens melodi. Han köpte Farsta herrgård och startade Gustavsbergs porslinsfabrik 1825, dvs för snart 200 år sedan.
Odelbergska eran
Efter olika problem med porslinstillverkningen, försäljningar och övertaganden, blir Samuel Godenius ny ägare. Genom giftermål med Godenius dotter Hilma, blir löjtnanten Wilhelm Odelberg disponent och senare ägare av Gustavsbergs Porslinsfabrik 1878. Wilhelm Odelberg är med om flera framgångsrika år för fabriken och avlider 1924. Sönerna Axel och Victor tar över fabriken, åkermark och skog som ingår i fabrikens och Farsta gårds domäner.
Kooperativa Förbundet tar över 1937
Efter några år då det blir allt tydligare att fabriken behöver förnyas köper Kooperativa förbundet, KF, allt; fabriken, cirka 700 bostäder, stora mark- och skogsområden. Pris, cirka 3,6 miljoner kr motsvarande omkring 109 miljoner kr i dagens penningvärde eller cirka 17 av de 31 radhusen i Seglarbyn invid Porslinskvarteren!
KFs övertagande 1937 blev en succé! KF startade snabbt produktion av sanitetsporslin, väl tajmat med den landsomfattande satsningen på förbättrad hygien. En väckarklocka blev Lort-Sverige, en serie radioprogram av journalisten Ludvig, ”Lubbe”, Nordström. Utedassens tid var förbi, nu skulle det vara toaletter och badkar från Gustavsberg!
”Livet återvänder till Gustavsberg”, utropade redan KFs chefsarkitekt Olof ”Thun-Olle” Thunström. Från slutet av 1930-talet och framåt ritade han de för sin tid mycket moderna Sanitetsporslinsfabriken, Hushållsfabriken, Badkarsfabriken, de särpräglade husen i Höjdhagen, radhusen på Grindstugärde, ”Pelarhusen” i Hästhagen, Runda huset, Vattentornet…
Gustavsbergs hamn ett livfullt centrum
Hamnen var ortens absoluta centralpunkt. Hit kom pråmar med pressar från USA till badkarsfabriken, båtar med lera från England och allt annat materiel som behövdes för en expanderande porslinsfabrik. Det fanns till och med en tullstation i Tornhuset. Och härifrån skeppades det färdiga godset iväg innan transporter på land tog över.
Till Gustavsberg, läs Fabriken, strömmade internationella gäster, politiker, kulturpersonligheter, fackliga företrädare från Japan, Indien, Sydamerika och Afrika. Och människor på flykt från krig och elände. Det fanns arbete åt alla. Det sjöd och var ett ståhej. Gustavsberg beskrevs som ett modernt mönstersamhälle.
Svåra år, men kreativiteten består
Decennierna runt millennieskiftet med nedgång innebar en svår omställning. Hur kunde det bli så? Läs mer om detta i boken Gustavsberg som försvann – och kom igen. Och nu, på 2020-talet, är Värmdö med centralorten Gustavsberg en av landets mest snabbväxande kommuner.
Och porslinet lever än i dag! Nya produkter tas fram i Porslinsfabriken i nya företaget Framtidens porslin och nya sanitetsporslinsprodukter monteras ihop i den hypermoderna montagefabriken av jätten Villeroy och Boch.
En omfattande export sker från Keramikstudion i Gustavsbergs hamn av Lisa Larson-föremål. Största, men inte det enda, importlandet är Japan. Dessutom strömmar det till alltfler konstnärer, konsthantverkare och formgivare till det ökande antalet konstnärsateljéerna i Konstnärshuset (eller G-studion), Dekorhuset, den f.d. målarsalen, i Chamottehuset och Hänkelhuset.
Liksom ett ökande antal beundrande besökare.
Många goda krafter
Porslinsmuseet har återöppnat i det före detta Torkhuset, av många ansett som ortens vackraste byggnad.
Det gamla fabrikskontoret Gula byggningen har fått en utvändig renovering, det gamla kraftverket Kattholmen har putsats upp och den nyöppnade restaurangen bjuder energi till nya besökare och kompletterar den klassiska Bistron i fabriksområdet liksom den nyöppnade Kolgrillen i Gamla stallet som lockar alla som vill minnas tidigare besök vid Medelhavet. Och det finns många, många fler verksamheter med framtidstro.
Gustavsberg lever vidare som ett centrum för konst och kultur och med en ny gästhamn för båtfolket och alla skärgårdsälskare.
Ur boken Gustavsberg som försvann – och kom igen, Text: Rolf Ellnebrand. Columbus Förlag 2019.
Gustavsberg 1640-1940
En fantastisk djupdykning i ortens äldre historia är boken Gusavsberg 1640–1940. Från tegelbruk till industrisamhälle av Carin Lindskog-Nordström. Finns att köpa i lokala bokhandeln och i Fabriksbutiken. Utg. 1973 och 2023.
Gustavsbergs rederi
År 1842 köpte porslinsfabriken ångslupen Wermdö. Det blev startskottet till en rederiverksamhet som upphörde först 1947. En flotta vitmålade fartyg blev en vanlig syn i traden mellan bruksorten Gustavsberg och Stockholm. De flesta döptes helt enkelt till Gustafsberg I, II, III osv. För både godstransport och passagerare, inte minst sommargäster, var sjötrafiken det bästa, och i början det enda sättet att ta sig till Gustavsberg och andra bryggor. Än idag kan vi njuta av Gustafsberg VII som sommartid går mellan Stockholm, Artipelag, Gustavsberg t o r. ”Sjuan byggdes 1912 och ägs av Strömma Kanalbolaget.
Film om det gamla Gustavsberg:
www.filmarkivet.se/movies/det-gamla-gustavsberg/
